Att slå ihop och förkorta bönerna under resa

För den som befinner sig på resa är det sunnah att förkorta zuhr, ‘asr och ‘isha till två rak‘at, och vissa menar att det är obligatoriskt att göra det. Det är inte helt klart vad som definierar en resa men ett kriterium som de flesta godtar är att en resande är en som har lämnat den ort där han eller hon är bosatt permanent. Under förutsättning att avsikten inte är permanent bosättning gäller nämnda sunnah också då den resande under resans gång en viss tid vistas på en plats, men det finns olika uppfattningar om de exakta villkoren för detta. Det finns uppgifter om från fyra dagar till flera år som längsta tid för vilken det är tillåtet att förkorta bönerna under tillfällig bosättning.

Ett annat kriterium är att en resande är en som har tillryggalagt en viss sträcka. Det finns tillförlitliga uppgifter om att den som har färdats ett arabiskt längdmått motsvarande 5541 meter befinner sig på resa, men också andra och mycket längre sträckor har nämnts av de lärde. Det finns också tillförlitliga uppgifter om att profeten Muhammad – över honom vare Guds frid och välsignelser – aldrig bad nawâfil under resa, men det finns inget stöd för att sådana inte är tillåtna.

Under resa är det också tillåtet att slå ihop zuhr och ‘asr respektive maghrib och ‘isha under samma villkor som beskrivits ovan. Zuhr och ‘asr förrättas då vid lämpligt tillfälle någon gång under tiden för zuhr och ‘asr, och maghrib och ‘isha någon gång under tiden för maghrib och ‘isha. Det är då brukligt att göra iqâmah för var och en av bönerna.