Bönens Sunnah är sådana handlingar som är tillåtna eller rekommenderade att utföra under bönen,
men som om de inte utförs inte gör bönen ogiltig eller nödvändiggör sujûd as-sahw. Nedan följer
några av de vanligaste.
- Att lägga vänster hand på bröstet eller mellan bröstet och magen eller precis nedanför naveln
och sedan lägga höger hand på vänster.
- Att i den första rak‘at lovprisa Gud innan al-Fâtiha reciteras. Det finns gott om rapporterade sådana lovprisningar att välja på och nedan följer två exempel.
–
wajjahtu wajhiya lilladhî fatarassamâwâti walard, hanîfan muslimawwa mâ ana min al-mushrikîn, inna salâti wanusukî wa mahyâya wa mamâti lillâhi rabbil-‘âlamîn, lâ sharîka lahu wa bidhâlika umirtu wa ana min al-muslimîn
–
(Jag vänder mitt ansikte mot Honom som skapade himlarna och jorden, en ren monoteist i underkastelse och jag är inte en av dem som sätter någon eller något vid Hans sida. Min bön, min dyrkan, mitt liv och min död är för Gud, världarnas Herre, som inte har någon eller något vid Sin sida. Så har jag blivit befalld och jag tillhör dem som underkastar sig).
–
Allâhu akbar kabîrâ, walhamdulillâhi kathîrâ, wa subhânallâhi bukratawwa asîlâ (Gud är Störst, Den Störste. Ständigt prisad var Gud, upphöjd vare Gud morgon som kväll).
- Att mellan lovprisningen och al-Fâtiha i den första rak‘at säga a‘ûdhu billâhi min ash-shaytân irrajîm (Jag söker skydd hos Gud från Satan, den utstötte).
- Att under bönens första två rak‘at förutom al-Fâtiha också recitera någon annan sura eller några andra verser ur Koranen. Detta görs efter al-Fâtiha och innan rukû’. Lämpliga att lära sig i detta syfte är de tre korta sista surorna i Koranen.
Sura 112 – al-Ikhlâs (Den rena tron)
Sura 113 – al-Falaq (Gryningens Herre)
Sura 114 – an-Nâs (Människornas Herre)
- Att säga âmîn efter al-Fâtiha.
- Att lyfta händerna då man böjer sig ner i rukû’ och då man reser sig från rukû’.
- Att under gryningsbönens, skymningsbönens och kvällsbönens två första rak‘at recitera Koranen högt.
